Allas Nr 30, 2018

”Jag slog till och gjorde mitt livs sämsta affär.” Ni som följer den här spalten vet att jag hittat ett nytt hem till mina två små papegojor. Det innebar att vi plötsligt fick ett rum över! Då slog jag till och gjorde mitt livs sämsta affär. För nu äntligen skulle vi lite ståndsmässigt kunna ta emot gäster igen, något som jag saknat sedan vi flyttade ifrån vårt stora parhus med ett extra gästrum. Rummet som nu blev ledigt är inte lika stort som vårt gamla gästrum. Men, tänkte jag slugt, en utfällbar säng – det hade ju varit perfekt. Jag googlade runt och hittade en finfin 140 skåpsäng, där skulle våra gäster slumra fint. När de inte slumrade så fäller man bara upp sängen och vips har vi rummet fritt!…

Han skulle göra allt för att ha det ogjort. Journalisten Cecilia Ekman, 28, i Malmö har varit väldigt intresserad av kriminologi så länge hon kan minnas. – Det som gör mig nyfiken är människan bakom brottet och vad som driver folk till att faktiskt begå mord, menar Cecilia som dessutom har ett stort intresse för det amerikanska rättssamhället. – Dels för att det skiljer sig väldigt mycket från det svenska, dels för att de har en så hög population av intagna, många åker in och ut ur fängelset under större delen av sitt liv. Ganska nervös Det är bakgrunden till att Cecilia 2012 gjorde något så annorlunda som att ta steget att bli brevvän med en mördare som sitter i fängelse i USA. – Jag kände till fenomenet ”prison penpal”…

”Saker och ting är verkligen inte i harmoni här just nu. Vår fängelsedirektör kommer att bli utbytt snart, på grund av att en intagen dog när några vakter använde övervåld. Jag vill inte fokusera på det negativa mer, men vi kommer nog snart gå in i lockdown för att lugna ner stämningen (alltså när alla fångar blir inlåsta i sina celler 23 timmar om dygnet på obestämd tid, detta görs ofta när det är oroligt i fängelset för att det inte ska bli uppror). Så folk här inne gör sitt bästa för att bete sig lite bättre än vanligt, jag säger de flesta, men inte alla. Men oroa dig inte för mig, jag gör det jag alltid gör och håller mig borta från trubbel.”…

Ålder: 32 år. Familj: Katten Gösta och flickvännen Julia Callegari. Bor: På Söder i Stockholm. Yrke: Meteorolog på SVT. Aktuell med: Boken ”Himlen är vackrast med lagom mycket moln” i pocket. Redan som barn var Nils, meteorolog på SVT, intresserad av väder. Eller snarare moln. – Jag är kanske sista generationen som växt upp utan surfplatta och minns att när familjen åkte runt i bilen brukade jag sitta i baksätet, titta ut genom fönstret och studera moln, berättar Nils när vi ses på ett fik. Han tar en kopp kaffe och fortsätter engagerat berätta om sitt intresse för moln – som har allt annat än falnat med åren. – Molnen säger ju väldigt mycket om vädret och beskriver väldigt väl vilket humör hela atmosfären är på. För två år sedan…

Juli 1986 Föds under en kallfrontspassage på BB i Lund. Midsommar 1988 Upplever mitt livs mäktigaste åskväder som tvååring. Januari 2005 Stormen Gudrun härjar i Sydsverige samtidigt som jag funderar på universitetsvalet. September 2005 Börjar studera meteorologi i Lund och senare också i Köpenhamn. Januari 2009 Skriver examensarbete. Träffar min flickvän på en fest i Lund. September 2009 Börjar jobba på SMHI i Norrköping December 2010 Börjar jobba på SMHI i Malmö. Augusti 2013 Börjar jobba på SVT. Maj 2016 Ger ut boken ”Himlen är vackrast med lagom mycket moln”. Maj 2018 Pocketvarianten av boken ges ut.…

Mette står som förstenad. Hon tittar först på läkaren, sedan på sin son och sedan på läkaren igen. Även om Toni är hennes förstfödde känner hon inte honom. Han är inte lik sig där han ligger med styv nacke och en hals som svullnat till dubbel storlek. För några timmar sedan satt de hemma i huset i Ringe, men nu är vardagsrummet utbytt mot intensivvårdsavdelningen på sjukhuset. Medan Toni tigger och ber henne att ta med honom hem igen märker hon hur vanmakten brer ut sig i hennes späda kropp. Huvud, armar och ben blir tunga som bly. – Han säger till mig ”Mor, du måste ta mig med hem”, berättar Mette Schwartz Schnefeldt med en röst som sviker och brister när hon tillägger: – Men det kunde jag väl…