Med ett högt skall försvann Ricky snabbt in mellan träden. Karin ropade förgäves på honom flera gånger. Åh nej, snälla försvinn inte nu.
Karin började småspringa genom den täta granskogen och tackade sig själv för att hon tagit gummistövlar i stället för vanliga skor i dag.
Hösten var i antågande trots sensommarvärme vissa dagar och luften var kristallklar. Det var den bästa tiden på året, hade hon alltid tyckt. Löven skiftade i gult och orange och i skogen, där de täta granarna hindrade solen från att nå marken, var det gula gräset fläckvis täckt av morgonfrost.
Grenar slog henne i ansiktet men beslutsamt fortsatte hon med hjärtat i halsgropen, livrädd för att Ricky skulle försvinn.
Han var inte hennes hund och kanske bidrog det till känslan av panik när hon…
