Han stod framför henne, med händerna i sidorna, och såg stint på hennes ansikte.
– Du lovade!
Visst hade hon lovat. Men det var den där dagen när höstsolen visat sig en liten stund och livet känts lite lättare.
– Vi får se i nästa vecka, sa hon hastigt.
– Du lovade.
Han var som en obeveklig 9-årig stenstod framför henne och hon suckade tyst.
– Ni ska ju till Dalarna över helgen, till din farmor, så de väntar nog på att du ska skynda dig hem nu direkt efter skolan.
Han såg bort mot huset längst ner på gatan. Så suckade han också.
– Okej då.
Därefter lommade han iväg, grannpojken Olle, och hon skämdes över att hon inte hållit sitt löfte. De var ju ”bästa kompisar”, som han…
