I mitt liv har det funnits fler kvinnor än män. Det är kvinnorna som har tagit hand om mig och tröstat mig när jag har varit ledsen. Det är kvinnorna som har kommit ihåg födelsedagar, bakat tårta, varit barnvakt, uppfostrat mig, läst för mig och dansat med mig. Som har ställt upp i vått och torrt. Jag vet inte vad jag hade gjort utan alla dessa kvinnor. Vem hade jag blivit utan deras visdom, kärlek, stöd och uppmuntran? Jag pratar inte bara om när jag var liten utan även om nu som vuxen. Mina väninnor är som min ryggrad: Nära och en livsviktig del av den jag är. Det är dem jag på riktigt kan vara mig själv med, som inte dömmer men som ändå kan säga till mig när…
