Stig in, i natten. Solen sjunker snart i Mälaren. Alldeles strax. En ny värld väntar. Mörk till en början. Främmande. Men, blicken anpassar sig, luften kommer att bli klarare, ljuden annorlunda. I skymningstimmen blir staden en annan. Vi har alla varit där, inte minst som barn, världen sover, alla sover, man borde också sova, men när det är helt, helt omöjligt; man är bara vaken och vidöppen för nattens underliga universum.
Riddarfjärden i Stockholm sträcker ut sig, ödslig och djupt blå. Natten kommer. Men det finns ljus i mörkret. Det är skymning, dagen ger vika. Symboliken är svår att undgå i Eugène Janssons målningar av sitt Stockholm från slutet av 1800-talet. Från sin ateljé på Söders höjder skildrade han sin egen utsikt över vattnet. Sin omedelbara värld, sin nattliga vardag,…
