»DET GÖR NÅGOT MED MÄNNISKORNA NÄR FOLK INTE BARA PRATAR OM SINA BOSTADSKARRIÄRER.« Kär bostad har många namn: lägenhet, lya, barre, kvart, våning … överallt i Köpenhamns drömska storstadskvarter glimmar fönstren, hela vägen från Vesterbrogade upp mot Frederiksberg, förbi neonröda hotellskyltar, modebutiker, skivaffärer, tvärs över cykelbanor där snabba skuggor pilar förbi, upp till en lugn återvändsgata med pampiga hus som kunde rymma ambassader. Barnröster i porttelefonen. Tre trappor upp bor Ellen Dixdotter, hennes man Jacob Holst och barnen Ava och August. Middagen långkokar, »jag har hållit på sedan klockan två«, rödvin på bordet, Jacob barfota, barnen i tv-soffan, en underbart vanlig fredagkväll i Köpenhamn.
Det är just en våning, det här, vindlande i 130 kvadrat, en klassisk borgerskapsvåning med stuckaturer i höga tak, korridorer och paradrum. Vilka fester larmade inte…
