Ljudet av en surrande symaskin är det mest betryggande jag vet. Min mamma sydde sig igenom hela min uppväxt under 70-talet. Ofta på kvällarna, när jag låg i sängen och väntade på att somna. Jag visste att livet var i jämvikt när hon sydde. Hon blev glad och nöjd av att sy. Även om maskinen krånglade, kunde hon i lugn och ro mecka omkring med den, extra nöjd när hon fick till det. Då var det kläder som syddes, byxor som las upp, jackor som syddes om.
Nu, i 70-årsåldern, syr hon hela sofföverdrag, lapptäcken, eller en hel kollektion med munskydd med inbyggd ficka för att kunna byta filter. (Hon bor i Tyskland). Hon är helt enkelt väldigt bra på att sy, och hon älskar det. Hennes mormor, min mormorsmor,…
