Ett stående skämt mellan mig och min bror är att efter en uppäten grillmiddag utbrista: ”Nuuuu är glöden perfekt!” För visst är det så det brukar låta?
Länge höll jag mig långt ifrån den där grillen, de rutinerade grillarna får det ju att låta så svårt. Rätt kol (eller briketter, vet knappt skillnaden), rätt mängd tändvätska (om den ens ska användas), rätt värme, rätt färg … ja ni vet hur snacket går. Men så en midsommar för något år sedan bestämde jag mig för att det fick vara nog, jag behövde pröva på att stå vid den heliga kolen och utropade mig själv till första grillansvarig. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte blev en något nervös stämning bland gästerna. Men jag stod på mig, det ser ju…
