Till minne av Oskar
Jag minns ännu den dagen,för länge sen då deten mager liten kisse kom,till oss och stannade kvar.Av människor var han sviken,lämnad vind för våg,hungrig, trött och frusen,han ingen utväg såg.
Vi öppnade vårt hem,och han blev oss så kären tacksamhet han visade,att han fick vara här.Hans lena päls den glänste,och var svart som nattenhan blev lugn och trygg,den lilla kissekatten.
Tiden bara gick,och åren dom blev många,hans svåra liv,det tillhör det förgångna.Av ålderdom, han börja tappalivets gnista,så kom då dagen,den som blev hans sista.
Du saknas oss, men minnendu lämnat här,vi vet du har det bra,där du nu är.I skogen du vilar,under tallarnas sus,på din gravkulle, där lyserett tänt ljus.
Birgitta Svensson
Livets kastrull
Du kokar glädje och sorg.
En nypa gammal vrede och en handfull…
