Som jag minns det var det betydligt grönare inomhus på sjuttiotalet. Det känns som om bostäderna var mindre men krukväxterna fler.
Min familj bodde förhållandevis trångt, i ett litet hus som var under ständig reparation. Ordning och reda var inte ledmotivet.
Jag har å andra sidan aldrig behövt tvivla på mina föräldrars eller syskons kärlek, och finns det hjärterum finns det som bekant alltid stjärterum. I synnerhet för en monstera eller paraplyaralia till. För min mamma har alltid varit mer för att lägga till än att dra ifrån, en mycket fin egenskap. Som en sann balanskonstnär kan hon i samma anda också trava böcker, tidningar och prylar som ingen annan jag känner. Då är stora krukväxter en skänk från ovan. De ramar in rummet, rensar luften och döljer högar på…