Där jag bor, bär många helgdagsdräkt. Inte kråsskjorta och figursydd klänning, men väl mjuka överdragsbyxor och blixtlåströjor. På lördagar och söndagar är det ett myller av barn och föräldrar klädda i svart, vitt och rött utanför affären. Alla kommer direkt från idrottsplatsen och ska köpa något gott – man kan ju unna sig när man tränat. Rosiga kinder, rufsiga hår. Strumporna neddragna, benskydden lättade på. Jag blir lika glad när jag ser det nu som för tio-femton år sedan, när det var mina barn, deras pappa, barnens kompisar och deras föräldrar som bar klubbdräkten.
Mitt bollsinne är inget att skryta med, så jag fick följa med till stallet några år istället, guld värt det också.
Att dela hobby med sina barn är något alldeles särskilt. Och en bra fungerande idrottsförening…