Allers Nr 10, 2022

Det är härligt med ett ensamt morgondopp men ännu roligare om man är flera. Under restriktionerna stängde stadens bastubad och vi var ett litet gäng kompisar som styrde om och började vinterbada istället. 90 grader eller minus 2 spelar inte så stor roll, bara man är tillsammans. På sidorna 8–12 kan du läsa flera förslag på kul grejer att göra ihop med andra, och vad det kan komma att betyda. Kanske kan det inspirera till att samla ihop en grupp själv? Det behöver inte vara krångligt, att bara ta en kopp kaffe tillsammans också är en aktivitet. Och skulle det nu vara en kväll ni ses kanske du kan bjuda på ostbricka istället – en sådan klubb hade jag gärna varit med i! Massor av rolig läsning om just ostar…

Dottern Greta, 9, kommer springande med katten Batman i famnen till vardagsrummet där hennes föräldrar Emma, 39, och Linus Löfstedt, 38, redan satt sig runt bordet. – Batman är en av våra fyra katter, utropar hon glatt. De andra heter Moa, Snuff och Böne. Just i dag syns det inte att Greta har diagnosen Tourettes syndrom. Hon har inga ofrivilliga rörelser, tics, som blinkningar eller ryckningar och inte heller några muntliga tics som hostanden eller harklingar. Det märks vid en första anblick inte heller att hennes pappa Linus har samma diagnos mer än på någon enstaka ryckning på hans axlar. – Men så anstränger jag mig också för att hålla tillbaka skakningarna, säger han med ett leende. Det går under en kort period, men det kräver oerhört mycket energi. Mitt…

METTE JAG TRODDE INTE ATT DETTA VAR NÅGOT FÖR MIG… Världen hade i mångt och mycket stängt ner på grund av pandemin och Mette Hjorth Mikkelsen, 52, arbetade hemifrån. Det var en bra bit in på hösten när hennes gamla väninna, Rikke, ringde och ivrigt undrade om hon inte ville följa med ut och bada. ”Nej, bevare mig väl”, var Mettes första tanke, för inte var ju hon någon sådan som vinterbadar. Men eftersom det var Rikke som frågade så gav hon det ändå en chans. Hon tänkte att ”jag gör det i en vecka, så har jag visat henne min goda vilja, och sedan kan jag säga att det inte var något för mig”. Det här var hösten 2020, och baden har fortsatt. Mette tar ett dopp nästan varje…

De börjar alltid med lunch och ett glas vin. Och de första två timmarna handlar samtalet om dem själva, men nästan alltid i ljuset av den bok som de alla precis läst. – Det er svårt att undgå. Litteratur är ju fantastisk som avstamp för ett samtal, även när man pratar om sig själv. Böckerna kan ha en förlösande inverkan. Man har en gemensam utgångspunkt, och snacket kommer snabbt att kretsa kring de känslor och frågeställningar som boken väcker, säger Charlotte Blay, 83. I över tolv år nu har hon varit med i bokcirkeln Bogfinkerna och tillsammans med de sex övriga medlemmarna gått igenom ett 70-tal romaner och diktsamlingar. Det har fört dem både långt bort och tätt ihop. När de drog igång kände Charlotte bara en av de andra…

Hon hade precis gått i pension och hade länge drömt om att börja spinna igen. Då skulle hon spinna ull till en tröja, som hon sedan själv skulle sticka. Så träffade hon på en som var med i en spinnklubb. Det är nu drygt tre år sedan och Nicolette Heilygers, 68, har med tiden blivit allt skickligare med spinnrocken. – Jag har också börjat experimentera en del för att se hur olika fibrer fungerar ihop. Jag arbetar även med växtfibrer, som jag blandar med ullen. Dessutom har jag börjat växtfärga lite. Med andra ord har Nicolette blivit biten av spinningen och hela processen med att framställa garner. Och så har klubben blivit en härlig hållpunkt i vardagen. De återkommande träffarna är säkerligen något som betyder mycket för dem alla, tänker…

Bandet mellan mödrar och döttrar sägs vara extra starkt. Yvette Wahlström, 56, och hennes dotter Louise Edlander, 34, i västsvenska Fritsla är inget undantag från regeln. Även om Louise är utflugen ur hemmet sedan länge går det knappt en dag utan att de träffas. Yvette fanns där för Louise när hon var liten och växte upp, nu är rollerna ombytta. – Utan Louise hade jag kanske inte suttit här idag, hon har räddat mig så många gånger. Om jag inte hade haft henne och mina andra fyra barn vet jag inte hur jag hade klarat mig, säger Yvette och tar en klunk kaffe, där vi sitter kring köksbordet i hennes radhuslägenhet. Chihuahuorna Hermes och Doris ligger runt hennes fötter, de vill alltid vara nära. – De är som mina små…