Häromdagen såg jag en dokumentärfilm om några kvinnor i Estland som badar rökbastu tillsammans. Där i värmen berättar de om sina liv för varandra. Medan svetten rinner finner de orden. De om den skam våra kvinnokroppar bär på; den första mensen, brösten som växte för tidigt eller inte alls, de sexuella övergreppen i tonåren, misshandeln, om aborten. Stenarna i bastun fräser och kvinnorna skrattar och tröstar varandra. Årstiderna växlar. Om vintern slår de upp ett hål i isen och doppar sig, om sommaren ligger de och flyter tysta på rygg i samma sjö, med blicken mot molnen. Det slår mig att vi kvinnor bär på så många erfarenheter som inte alltid är så lätta att beskriva i ord. Som inte räknas. Men i Smoke Sauna Sisterhood är det just dessa…