Skådespelet berättas genom saker, saker, saker. Det är fantastiskt fint, men också färgat av en bitterljuv känsla av att skönheten rinner mellan fingrarna. Här i dag, borta i morgon. Auktionsvärldens tempo är högt och visningarna avlöser varandra i ett smatter av underbara föremål att ta in, bestämma, värdera, visa, beundra, sälja. Både besökare och intendenter pustar i den nätdrivna brådskan. Vi hinner knappt uppbåda en rättvis förundran innan mästerverken flimrat förbi.
Tänk om vi fick dra i handbromsen, ropa ”permanent”? Tänk om auktionshusens sköna mix av museum och hemkänsla kunde få stanna upp och visas i månader så att alla medborgare, särskilt skolklasser, skulle kunna besöka utställningarna och med expertguidning få chansen att upptäcka vilken fantastisk varelse människan är. Det är inte bara förstörelse i världen. Det finns något annat,…