Indholdsfortegnelse for Nr 04, 2025 i Antik & Auktion

600 TIDNINGAR OCH 60 000 SIDOR om antikviteter, konst och modern design. Javisst, bli gärna imponerade över denna siffra – hur många prylar vi har visat kan inte ens Einstein räkna. För tänk att det har gått 50 år, ett halvt sekel, sedan fem vänner i Simrishamn slog sina kloka huvuden ihop och startade ett magasin om det roligaste de visste! Och tänk om Leni Ehnbom, som var en av de fem, hade vetat att hennes då sexåriga dotter Jenny skulle vara en av Antik & Auktions mest uppskattade experter 50 år senare. (Nu har ju Jenny von Platen medverkat här i 20 år, så det är förstås inget nytt.) Ny är däremot lite av formen i det här numret. Vi har ingen åldersnoja – tvärtom, för erfarenhet är allt i…

I början av 2000-talet var den populäraste interiörfärgen kritvit. Vitt på väggar, dörrar, lister och på möbler, medan accenterna gick i grått, svart och beige. Det sena 1900-talet var betydligt mer färgstarkt och som många gånger förr i historien föddes den nya trenden, i detta fall vitt, som en motreaktion. En viss likhet kan vi se under 1700-talet då färgrika interiörer i rokoko på sina håll avlöstes av gustavianska rum i monokromt gråvitt. Att alla inredningar under den gustavianska perioden gick helt i grått, som många kan tro, är däremot en stor missuppfattning. Rokokon är visserligen mer förknippad med färg, men egentligen fortsatte dess färgpreferenser in i den gustavianska stilen: I påkostade sammanhang ser vi väggar i starka nyanser av rosarött, gult och blått, som också återkommer i klädseln på…

Armband har en lång historia och har genom årtusendena – precis som andra smycken – symboliserat status, makt och skönhet. I antikens Egypten och Grekland bars breda guld-och bronsarmband för att visa på gudomlighet och rikedom. Av flinta tillverkades inte bara spjutspetsar och andra verktyg utan otroligt nog även armband, vilket fynd från 3000-talet f.Kr. i Egypten visat. I utgrävningar i Indusdalen från cirka 2000 f.Kr. hittades bevis på att armband av olika material bars i allt från brons till terrakotta. I indisk kultur är stela armband sedan århundraden starkt förknippade med giftermål och olika delar av landet har olika traditioner. Gemensamt är att gifta kvinnor gärna bär glasarmband, vars klingande ljud tros attrahera god energi och hålla onda andar borta. Moderna indiskor blandar tradition med moderna inslag i en…

Intarsian har många fascinerande bottnar. Hur man bearbetar olika träslag till faner och sedan pusslar ihop dessa pyttebitar tilI konst – små eller stora verk, minimalistiska eller myllrande och mikroskopiskt intrikata. Nordiskt svalt eller med trompe l’oeil-effekter. Hur träets ådringar blir mönster i en bild. Intarsia är dessutom på uppgång, spår trendkänsliga inredningsmagasin för 2025. – Det känns som om vi redan är i lite av en intarsia-hype. Jag tror verkligen att det finns potential i tekniken. Den kan rymma så många olika uttryck samtidigt som man får med värmen och det naturliga elementet som faneren ger. Där har det många likheter med tuftning, som också är ett bildskapande där materialet är en stor del av det färdiga resultatet. Och om det bara blir hälften så poppis som tuftning har…

Israeliske industridesignern Ron Arad växte upp i en minst sagt kreativ miljö. Hans mamma var konstnär, pappan skulptör och brodern musiker. Men redan när Ron var liten försökte hans mamma att inspirera honom till att ägna sig åt arkitektur – inte konst. – Varje gång jag visade mina teckningar för mamma under uppväxten sa hon: ’Du kommer att bli en stor arkitekt’. Som för att skydda mig från smärtan och osäkerheten i ett konstnärsliv, berättar Ron Arad. Ron studerade först vid Bezalel Academy of Arts and Design i Jerusalem och flyttade sedan till London för att gå på Architectural Association School of Architecture. Det var på den senare som han började utveckla sin unika stil. En stil som kännetecknas av ett lekfullt och ofta experimentellt förhållningssätt till material och form.…

År 1975 startade fem nyinflyttade simrishamnare en tidning om det roligaste de visste: Antikviteter. I första numret skriver den nya redaktionen hur de gjort en opinionsundersökning bland 3 000 svenskar i åldrarna 15–67 och att 46 procent av befolkningen gärna läser om ”antikviteter, konst, mynt, frimärken och liknande”. Listan över intressanta ämnen toppas stort av allmoge – 27 procent vill helst läsa om detta. Därefter kommer antika möbler med 18 procent, konst med 17, koppar-tenn-järn med 16 och glas och porslin med 16 procent. Att allmogen toppar är kanske inte så konstigt, vi pratar ändå 1970-tal. Avlutade skåp, kökssoffor, slagbord … Och bara allra första omslaget, september 1975, med sin gårdsauktion och en gammal spinnrock säger väl en hel del? – Jag var konsthistoriker, mina viktigaste uppgifter var korr, idéer…

Ett konstverk som betyder mycket? – Jag älskar ju porslin och kinesiskt porslin representerar en fascinerande blandning av hantverk, kulturarv och konstnärskap. En av mina favoriter är en kinesisk tallrik från 1700-talet som är dekorerad med famille rose-färger och namnet Anna. Servisen beställdes av Gabriel Gadd, kapten på Svenska Ostindiska Kompaniet, som en gåva till sin fru Anna och på stadsmuseet i Göteborg finns det andra delar ur servisen, bland annat en bålskål med en vacker kärleksförklaring på. Det äldsta du har hemma? – En över 1000 år gammal häst i lergods från Tangdynastin (618–907). Favoritformgivare och-konstnär? – Jag är svag för svensk keramik av formgivare som Friberg, Stålhane och Signe Persson-Melin. Här vill jag också passa på att hylla de otroligt skickliga konstnärerna som dekorerat det kinesiska porslinet genom…

POSTIMPRESSIONISTEN PIERRE BONNARD (1867–1947) fångade intima, vardagliga ögonblick med känslighet och en färgsprakande palett – hans målningar är både somrigt glada och vemodigt drömska. Född i Fontenay-aux-Roses, Frankrike, började resan till konstvärlden med juridikstudier. Men passionen för målning tog över och ledde honom till Académie Julian i Paris. Bonnard var en grundande medlem av Les Nabis, den avantgardistiska grupp unga konstnärer som ville bryta sig loss från de akademiska tillvägagångssätten. Hans tidiga verk – ofta affischer – var starkt influerade av japanska tryck, tydligt i användningen av färgplan och djärva konturer. Kanske inte konstigt att han fick smeknamnet ”le Nabi très japonard”. Bonnards förmåga att förvandla det vardagliga till det extraordinära visas nu under våren på Nationalmuseum i en stor utställning, den första om konstnären på 70 år i Norden.…

Jag? Åh, en lagom modeintresserad, vacker och sympatisk livsnjutare i sina bästa år. Så kunde det kanske ha låtit, om Henrik VIII skulle beskriva sig själv på 1500-talets motsvarighet till Tinder. Må så vara att hans kärlek till stora och långa middagar nu, såhär i medelåldern, har resulterat i en enorm kroppshydda. Att hans naturligt misstänksamma läggning har övergått i paranoia och total oberäknelighet. Att det på sistone har rullat fler huvuden än vanligt; att Henrik låter avrätta folk på löpande band. Att ett människoliv i hans bekantskapskrets inte är vitten värt och att man som gäst på en av hans utdragna middagar gör klokt i att väga sina ord och att arrangera sitt ansikte med livet som insats. Att strategiskt tänkande kring personlig överlevnad är vad som gäller. Men…

Om man inte är bäst i klassen är det inte roligt längre. Kanske var det kritiken från dagstidningarna och missunnsamma kollegor som fick Ferdinand Boberg (1860–1946) att sluta rita hus – det är i alla fall en teori till att han lade av efter NK i Stockholm. Resten av sina dagar ägnade stjärnarkitekten åt att resa, bland annat Sverige runt med sin fru och teckna hus. Eller, kanske var han bara sugen på att göra något annat? Historien om Ferdinand Boberg börjar i det lilla västmanländska gruvsamhället Norberg, fortsätter i Falun och tar oss vidare till Stockholm, upp i det kungliga smöret, till kändisstatus och ut i världen. Det är på många sätt en säregen historia. En som fascineras av Ferdinand Bobergs liv och gärning är Ulf Sörenson, författare och…

VEM: Keramikern och konstnären EVA JANCKE-BJÖRK (1882–1981). MEST KÄND FÖR: Den keramik som hon skapade för Bo Fajans under åren 1925 till 1956. PRISNIVÅ: Förvånansvärt låg med tanke på hur skicklig Eva Jancke-Björk var. Hon skapade vacker vardagsvara, inte bara för Bo Fajans utan även för Rörstrands Porslinsfabrik 1915–1921 och Sankt Eriks Lervarufabriker 1921–1925. Flera av hennes föremål kan man köpa till låga priser, som mest för ett par hundralappar. TITTA EFTER: I slutet av 1930-talet började hon skapa vaser, urnor och krukor som hon dekorerade med kraftiga slingor av blad, blommor och frukter. De är eftertraktade i dag och passar väl in i begreppet Swedish modern. VISSTE DU ATT: Eva Jancke-Björk rekryterades som formgivare till Orrefors 1916, det vill säga samma år som Simon Gate. Orrefors ställde ut hennes glas…

Alla auktioner med Ron Aradpå ett ställe…