Det är hjärtan som bygger hemmet, Johan – inte tegelstenar, brukade mamma säga.
Varför hade jag då så starka känslor för Apelgården, mitt gamla barndomshem? Det var inte modernt, men där fanns en lång hall att springa i, och massor av gömställen och spännande rum. Men ännu mer lockande än huset var den sagolika trädgården, där min bror Tom, vår syster Pippi och jag själv lekte. Jag älskade vårt liv där, men en dag sa mamma något som gav oss en chock:
– Pappas företag ska flytta. Vi måste följa med, annars förlorar han jobbet.
– Kan pappa inte få ett annat jobb? Här?
Våra föräldrar såg på varandra.
– Tyvärr, det går inte… Men vi hittar ett nytt hus. Det viktiga är att vi är tillsammans!
Det nya huset…