JAG KAN OFTAST känna vad jag mår bra av att äta. Vad som ger mig energi, vad som bråkar med min mage och vad som skapar stress och oro. Och tydligt se på personerna i min närmaste familj och vänkrets att inte samma saker gäller för dem, de påverkas av annat som de stoppar i sig. Inte så konstigt, eftersom varje individ och kropp är som ett litet miniuniversum i sig, med egna behov, samband och flöden. Att tarmfloran har en väldigt viktig roll för vårt fysiska, men även psykiska, mående är numera vedertaget – om än inte helt klarlagt exakt på vilket sätt. Men man vet att magen och hjärnan pratar med varandra, helt enkelt.
Tyvärr lever jag inte alltid som jag lär – eller rättare sagt efter det…
