När skäms mina barn för mig?
Skäms de alls?
Jag är väldigt översvallande med deras vänner, det vet jag. Men jag är ju bara så glad i dem! Människor som tycker om mina barn får min odelade, okomplicerade och ovillkorade evighetskärlek i ändlös dos med extra topping.
Det kanske är lite jobbigt, när jag tänker efter.Att jag försöker så hårt att vara rolig, snäll, tillåtande, generös och härlig.
Hur var det för mig?
Skämdes jag för min mamma?
Jag kan inte minnas att jag gjorde det.
Var jag istället inte alltid väldigt stolt över min mamma?
Var inte den enda jag skämdes för, mig själv?
Min mamma var ju alltid rolig, snäll, generös, tillåtande och härlig.
Mina barn kanske är som jag, de kanske är stolta och bara skäms över…