Ljudet av en surrande symaskin Ă€r det mest betryggande jag vet. Min mamma sydde sig igenom hela min uppvĂ€xt under 70-talet. Ofta pĂ„ kvĂ€llarna, nĂ€r jag lĂ„g i sĂ€ngen och vĂ€ntade pĂ„ att somna. Jag visste att livet var i jĂ€mvikt nĂ€r hon sydde. Hon blev glad och nöjd av att sy. Ăven om maskinen krĂ„nglade, kunde hon i lugn och ro mecka omkring med den, extra nöjd nĂ€r hon fick till det. DĂ„ var det klĂ€der som syddes, byxor som las upp, jackor som syddes om.
Nu, i 70-Ă„rsĂ„ldern, syr hon hela sofföverdrag, lapptĂ€cken, eller en hel kollektion med munskydd med inbyggd ficka för att kunna byta filter. (Hon bor i Tyskland). Hon Ă€r helt enkelt vĂ€ldigt bra pĂ„ att sy, och hon Ă€lskar det. Hennes mormor, min mormorsmor,âŠ
