Det fanns två tydliga tecken. Annelie och Carl-Filip var gravida med lilla Marion, parets första barn, som då hade arbetsnamnet City Cat. De hade varit på lägenhetsjakt i ett år, när ett objekt i det vackra tegelhuset på Svartensgatan dök upp. Den kändes rätt. Inte minst på grund gatukonstverket föreställande en katt ovanför lägenhetens vardagsrumsfönster på fasaden – tecken ett. Dessutom beslöt sig City Cat för att komma till världen dagens efter visningen – tecken två. Här skulle de bara bo, det var menat. Och så lockade ju så klart själva lägenheten i sig.
– Vi föll för rymden, stuckaturerna, de vackra välvda fönstena och den pampiga kakelugnen, berättar Annelie.
Framförallt föll paret för lägenhetens potential. Annelie och Carl-Filip såg direkt att planlösningen kunde bli bättre och att de ursprungliga…