Allers Nr 33, 2020

Jag ska skriva de här raderna på tåget hem, och innan jag gick från jobbet gick jag igenom veckans Allers, den du nu håller i dina händer. Jag läste alla artiklar på skärmen och skrev ner några stolpar att ha för att kunna knyta ihop dessa rader med innehållet. ”Döden, Dahlior, Smulpajer” står det i mina anteckningar. Så kan Allers sammanfattas den här veckan. Om döden skrivs det mycket och lite på samma gång. Det är det enda som är oss garanterat i livet och samtidigt bland det svåraste som finns att prata om. Omständigheter de inte kunde styra över fick väninnorna Ulrika och Malin att inleda samtal om livets slut och nu har de samlat sina tankar i en bok, läs mer på sidorna 8–11. Det är en bra…

Spräckliga, vita och gula hönor vandrar fritt på gårdsplanen, där hundar och barn leker tillsammans under mormor/farmor Christinas vakande öga. Linn plockar in ägg från hönsgården och tittar till de nykläckta kycklingarna som huserar i köket. Ystra hundar busar runt med varandra, det är Christinas vovve Joy och dottern Linns labrador Bonzo. Intill grusvägen vid huset betar shetlandsponnyn Jazzman med sin stora hästkompis Holtvin. Det är full rulle på gården på Brändön, utanför Luleå, där tre generationer lever tillsammans – men ändå var för sig. Dottern Linn med familj bor i sitt gamla barndomshem, sonen Fredrik med familj bor i en gammal bagarstuga, och bygger ett nytt hus på samma gård. Christina har en egen liten stuga på gården. ”Vi har egna hus att gå till när vi vill vara…

Ulrika och Malin kryper upp i fönsternischen i Malins lägenhet mitt i Stockholm. De bläddrar förtjust i boken – deras gemensamma ”bebis”. Får man svära i kyrkan? Dekorera kistan med ballonger eller post-it-lappar som gästerna får skriva på? Är det okej att uppmana gästerna att dansa ut ur kyrkan till tonerna av Wake me up before you go-go av Wham? Det är några av frågorna som Malin Nordström, 50, och Ulrika Persson, 54, funderat kring när de skrivit boken Refrängen – en bok om begravningar, som handlar mer om livet än döden. Allt började med att Ulrika blev sjuk. – Min mage var svullen och krånglade, jag trodde att det var ulcerös colit. Jag har alltid varit rädd för cancer, eftersom mamma drabbades av underlivscancer och dog av sjukdomen. Ändå…

RAMSVIKSLANDET, BOHUSLÄNS KUST Ramsvikslandet är ett populärt naturreservat en mil från Smögen, längst ut på Västkusten. Vandra längs de vidsträckta klippområdena, vackra sandstränderna och ta ett dopp vid badplatserna Haby bukt och Tryggö. KUNGSLEDEN, LAPPLAND Tycker du om att vandra? Kungsleden är en av Sveriges mest populära vandringsleder, en 425 kilometer lång sträcka från Abisko i norr till Hemavan i söder. Leden är lämplig för såväl nybörjare som proffs och bjuder på vackra naturupplevelser som Kebnekaisemassivet och Stora sjöfallet. Du som vill kan också övernatta i de övernattningsstugor längs leden som drivs av Svenska Turistföreningen. DIGERHUVUD, GOTLAND Sveriges största raukområde kan du besöka på nordvästra Fårö, i naturreservatet Digerhuvud. Där har naturen mejslat ner kalkstensklippor till flera hundra raukar, vissa upp till åtta meter höga. Missa inte solnedgången här! HORNBORGASJÖN,…

Redaktör: MARIE KASIMIR BLOMMOR@ALLERS.SE Hos Lotten Molén på The Flower Farm Höganäs tar dahliorna för sig som bäst i odlingsbäddarna. I raderna avlöser färgerna varandra i spännande former – blommorna sträcker sig mot solen för att visa sig på bästa sätt. Helt rätt trend Lotten odlar snittblommor till buketter – närodlat ska inte bara gälla det ätbara anser hon. Snittblommorna säljs till florister i trakten eller som färdiga buketter Lotten binder själv. Här testas vilka dahlior som blir bra i utomhusodlingen och fina i buketter och arrangemang. Naturligtvis har Lotten den populära ’Café au Lait’, vars underbara stora blommor går i ljust aprikos toner. Den blir imponerande hög och trots de starka stjälkarna bör inte stå i blåsiga lägen, inte minst för att skona de fluffiga blommorna. Lotten har valt…

Som barn blev hon mobbad. Som tonåring blev hon utstött. Christina Nahnsens start i livet som blind var en mörk tid. Först när hon började på en internatskola förändrades hennes liv. – Min barndom var som en lång mardröm. Jag grät varje kväll när jag skulle sova och varje morgon när jag skulle till skolan, berättar Christina, 38 år. Hon föddes med Stargardts sjukdom och det har lett till att hon har förlorat 95 procent av sin syn. I praktiken innebär det att hon i yttersta delen av synfältet kan ana konturer av människor och föremål. Mitt i synfältet är det en stort svart fläck som inspirerat henne att döpa sin blogg till: Miss Blindspot. Sjukdomen gick i arv För två år sedan insåg Christina att hennes son Silas hade…