Allers Nr 51, 2024

Jag minns en studiekamrat som berättade om när han blev adopterad. Han var sju år, eller som han själv sa: Alldeles för gammal. Få överlevde så länge på barnhemmet i hans fattiga hemland. Han hade sett människor dö, då de blev nästan vita i ansiktet. Så sa han och fortsatte: ”När mina adoptivföräldrar kom till landet för att hämta mig blev jag jätterädd, de var ju alldeles vita och jag tänkte att de var döden som kom för att hämta mig”. Föräldrarna stannade kvar i två veckor, ändå ville han inte att de skulle röra honom. Till slut sövdes han ner, ja det låter märkligt men det var i alla fall så han sa. På flyget högt ovanför molnen vaknade han och fortfarande sömndrucken hörde han den vackraste sången han…

Robert Gustafsson, 59, tillhör den generation som är uppvuxen med barn-tv som på den tiden hade en väldigt hög status och åtnjöt stor respekt. Parallellt när Robert gick på scenskolan åkte han på barn-tv:s festivaler i Europa och han berättar att det alltid var BBC och SVT som vann rubbet. Robert kan, på det lite gubbgnälliga sättet, tycka att det är synd att man sedan isolerade barnprogrammen från den linjära tv:n och skapade Barnkanalen, i dag SVT Barn. – Då tappade man de vuxna. De vuxna satte sina barn framför tv:n men gick själva därifrån. Själv minns jag tydligt hur jag satt framför barnprogrammen med mina föräldrar och tittade, för de tyckte att det var lika roligt och engagerande som jag, säger Robert när vi ses en kall höstdag längst…

Fina Måste berätta att jag fick den här fina blomma av min granne, som krya på dig-present. Jag blev så glad, och faktiskt lite kryare. Är guld värt, med sådana grannar. Tack. Ingabritt OLIWER OCH ALLERS Ett av mina barnbarnsbarn Oliwer ville läsa tidningen först, så jag fick vänta. Gamlamormor Ulla från Jönköping SANDVIKEN Vackert i Sandviken i oktober. Gittan LIMERICK En munk från södra Tibet, han bar på en stor hemlighet när ingen såg på han dansa på tå men allt måste ske så diskret! Majvor S-näs Gröthistoria Gjorde en Vällinghistoria, men mitt minne handlade om gröt. Minns när vi alla var hos gammelmormor och hälsade på, hörde min kusin säga till sin son: Ät du gröten så blir du lika stor som Sven. Sven är min bror och…

Anette Glad skrattar när hon berättar om alla glada tillrop som passagerarna bjuder på när de stiger in i en julpyntad buss med ljusets drottning bakom ratten. ”Åh, titta lucia kör bussen!”, ”Får jag ta en bild på dig?”, ”Det här ska jag visa min väninna!”. Mormödrar, små barn, tonåringar på väg till skolan – alla får ett extra leende på läpparna när de möter Anette Glad den 13 december. – Jag vet att det finns passagerare som skickat filmer och bilder kors och tvärs över världen. Jag tror att jag finns på bilder i allt från Göteborg till Australien. Den här dagen blir jag lite av en världskändis, säger hon. Allt började med attAnette och några kvinnliga kollegor för många år sedan kom till bussgaraget med glitter i håret…

Egentligen ville Örebrotjejen Anna Jinghede bli läkare, men det krävdes högsta betyg eller full pott på högskoleprovet för att ha chansen att bli antagen till utbildningen. – Jag snubblade på målsnöret. Efter åtta högskoleprov sökte jag in till både tandläkarhögskolan och läkarlinjen. Jag kom in på tandläkarutbildningen, säger Anna. Hon utbildade sig och jobbade som tandläkare i några år, men det var egentligen inte det hon ville. ”Det var hedersamt att få bidra” – Jag bestämde mig för att specialisera mig till rättsodontolog, trots att utsikterna att få ett sådant jobb var minimala. Det fanns en enda tjänst i hela Sverige. Odontologi är en vetenskap som handlar om tänderna, dess utveckling och deras sjukdomar. Men så hände något oväntat, tsunamin drog in över stränder och städer längs den sydostasiatiska kusten…

Varje annandag sitter jag fortfarande bara helt stilla och tyst, det är fortfarande jobbigt att tänka på hur illa det kunde ha gått, säger Tuija Björnsen. Familjen hade varit i Thailand en gång tidigare och i december 2004 var det dags igen. – Den här gången skulle vi stanna i fem veckor. Vi ville utforska landet lite närmare. Jag hade jobbat nästan dygnet runt för att få ihop tillräckligt med pengar för sju personers resa, säger göteborgaren Tuija när hon ser tillbaka på drömresan som i ett slag förvandlades till en mardröm. Det var hon, dåvarande maken och fem barn i åldrarna ett till femton som befann sig på Koh Lanta, där resan tog sin början. Egentligen skulle de bara stanna en natt på ön innan resan skulle gå vidare…