Allers Nr 24, 2020

Mitt livs första jobb var som jordgubbsplockare sommaren 1977. Väckarklockan stod på fem varje morgon under den tre veckor långa säsongen. Min kompis Lotta och jag möttes vid branta backen och så cyklade vi iväg mot fältet. Arvodet var 25 öre litern och så mycket bär vi kunde sätta i oss. Jag funderar på om bärodlaren gjorde någon större vinst den sommaren. Runt klockan elva räknades insatsen ihop och intjänat belopp skrevs upp i ett block. Lönen fick man ut på söndagarna vilket var bra, för på den tiden var inget öppet veckans sjunde dag och chansen var större att några av slantarna hamnade i spargrisen. Det blev väl en del pengar, men fri förtäringförmånen var den verkliga fördelen med jobbet. De riktigt stora bären fyllde upp fint i kartongen,…

Var ska riktiga fotbollsälskare och hängivna supportrar till Helsingborgs IF gifta sig? För Sofie Meijer och Jonathan Vasilcin, båda 28, var svaret självklart – på favoritlagets hemmaplan förstås. – Det var ju där vi träffades och blev ett par så det kändes helt rätt, säger Sofie och lägger armen kärleksfullt om sin nyblivne make. Det var lördagen den sjunde september förra året som Sofie och Jonathan sammanvigdes på Helsingborgs IF:s arena Olympia i en ceremoni som leddes av supporterklubben Kärnans ordförande Erik Kruse. Det var en speciell dag för dem av flera anledningar. Dels var det på dagen nästan exakt tre år sedan de träffades, dels skedde själva vigselceremonin nästan exakt vid den plats varifrån en HIF-spelare sköt ett mål som gjorde det möjligt för Jonathan att bjuda ut Sofie…

Maria kliver omkring bland resterna av sitt hem i byn Brattsbacka, utanför Nyåker i Västerbotten. Bland bitar av takplåt, glassplitter och sot går bara några få saker att identifiera. Hon får syn på något som blänker bland bråten och plockar upp en liten leksak som hon håller upp innan hon sveper med armen över brandresterna. – Här har 20 år av mitt liv gått upp i rök. Jag kan aldrig lämna den här platsen, för då är det som att hela mitt liv är borta. Då förlorar jag allt. Vi åker hit varje dag, det är som en terapi för mig. Tårarna stiger i ögonen på henne när hon säger att det är alla minnen, alla fotografier och hennes älskade djur som är den största förlusten. – Nu har jag…

Hotellobbyn är helt tom, så när som på en prinsessa. Märtha Louise slår sig ner i soffan. Mjuk jazz ljuder ur högtalarna, på bordet brinner ett stearinljus och från hotellentrén hörs ett lätt sorl av röster. Många skulle beskriva platsen som lugn och harmonisk. Men för Märtha Louise innebär platsen en våg av intryck. Hennes agent Carina tittar frågande på prinsessan, men Märtha Louise gör tummen upp. – Det går bra, säger hon på sin karaktäristiska”svorska”, en mix av svenska och norska. Prinsessan Märtha Louise är högkänslig och det är en av anledningarna till att vi träffas i en folktom lobby. – Alla mina sinnen är alltid på högspänn. Jag är känslig för ljud och starka dofter. Så fort jag kommer in i ett rum känner jag av stämningen, jag…

Att man befinner sig centralt i staden känner man inte av alls. Inte när koltrastar och talgoxar kämpar för att överrösta varandra i sång, när pionknoppar slår ut i blom en efter en och trädkronorna fångar vinden i ett stillsamt sus. Cecilia köpte lotten 1997, då var tomten totalt övervuxen av ogräs och stugan tämligen förfallen. Hon tog itu med röjningen av trädgården så gott det gick på solokvist, och när hon lyckats få bort det mesta av ogräset blottade sig en del prydnadsväxter. De blommade upp och växte till sig rejält så snart de fick ljus, mer utrymme, vatten och näring. Prakttryet, silverarven och fruktträden har exempelvis stått här från början. − Det var mycket fruktträden som gjorde att jag ville ha den här lotten, säger Cecilia. Träden var…

Filip var en levnadsglad, charmig kille mitt i tonårens virvlande tumult. Han studerade på gymnasiet och såg fram emot sitt sista skolår som skulle krönas av en fantastisk student. – Han hade redan börjat planera allt. Efter att ha varit med på sina bröders studenter tyckte han att detta skulle bli det bästa och roligaste i livet, berättar hans mamma Maria Hilmersson, 53. – Det var enormt viktigt för honom. Filip var en av tre söner som förgyllde livet för Maria. Alla väldigt olika. Hon var speciellt nära Filip, minstingen som hon kunde göra allt tillsammans med, shoppa kläder, skämta, fika eller bara prata. Han och bröderna hade till större delen växt upp med sin mamma och hennes särbo Mats. Intresset för att vara fysiskt aktiv och röra på sig…