Allers Nr 32, 2020

Något av det bästa med att arbeta på en veckotidning är att man får möta så många människor. Och då menar jag inte bara mina kollegor. Jag tänker också på alla som jag får läsa om och lära känna lite grand genom våra reportrars texter och fotografers bilder. Just nu läste jag om Dante och hans familj på sidorna 4–7. Dante är en pojke som hade en minst sagt tuff start i livet, men nu är han fem år, cyklar omkring med lillebror och säger roliga saker till vår reporter. Han går genom rutan, skulle man säga om han var med på tv, men också i Allers har han en sådan lyskraft att det nästan känns som att jag har träffat honom på riktigt. Det är läsning att bli varm…

Dante kommer cyklande i full fart. Att cykla är något som han älskar att göra. Hans pigga ögon lyser av nyfikenhet, livsglädje och bus och han är inte blyg utan ställer gärna många frågor. – Min mormor kallar mig för professorn, säger Dante, 5 år, och kliver av cykeln. Han vill gå in och visa sitt rum. På väggen i rummet som han delar med sin bror Gunnar, 4 år, hänger två födelsetavlor. Dante berättar att tavlan med den stora bebisen är Gunnars och tavlan med den pyttelilla bebisen är hans. Mamma Anna Rankvist, 35, lyfter upp Dante, ger honom en bamsekram och säger med mild röst: – Min superhjälte, så snäll och godhjärtad. Och jag är så tacksam att han finns i mitt liv, han är en riktig fighter.…

Squash, persilja, kålrot, tomater, morötter – odlingsbäddarna hos Ulrika och Göran i den värmländska byn Flogned är fyllda av ätbar växtlighet. Sida vid sida med frodiga potatisplantor och jordärtskocka samsas vackra blomster i köksträdgården, som är Ulrikas arbetsplats under sommarhalvåret. Hon är 54 år och har, liksom maken Göran, 64, så gott som helt slutat att yrkesarbeta. – Vi har klivit av pariserhjulet, säger paret. Göran och Ulrika konstaterar att de flesta människor under många intensiva småbarnsår befinner sig i ekorrhjulet. När sedan både barnen och inkomsterna blir större kliver man ofta över till pariserhjulet. Där befann sig Ulrika och Göran i flera år, ända fram tills i början av 2019. – Vi tjänade bra, hade intressanta jobb och en fin paradvåning i centrala Göteborg. Vi reste också mycket –…

• Slutat att yrkesarbeta, så gott som helt och hållet. Vi har gjort pensionsprognoser med hjälp av en rådgivare, utifrån olika scenarier. Planen är att leva på Görans pension till Ulrika är 62 år. Göran har efterlevandeskydd på sin tjänstepension, vilket ger en säkerhet för Ulrika. • Om förutsättningarna skulle ändras drastiskt får vi anpassa oss, exempelvis börja jobba igen • Flyttat till mindre lägenhet och allmänt sänkt kostnadsnivån. Vi prioriterar fri tid framför materiell status. • Utnyttjar mindre av jordens begränsade resurser: • Gör aktiva val i vardagen. Tänker alltid efter ett extra varv före konsumtion. Behöver vi verkligen köpa denna, eller kan vi avstå, låna, hyra, laga? • Har en budget för våra CO2-utsläpp. Det innebär bland annat att äta mer vegetariskt, att vi har ett begränsat antal…

BÄCKSJÖN, UMEÅ, VÄSTERBOTTEN Inte bara en populär plats för norrskensspaning, utan även en fin badsjö. Här finns också naturstigar, bär- och svampmarker och möjlighet till fiske. Stor gräsmatta att ligga och sola på, en liten strandremsa där barn kan bygga sandslott och en brygga att ta sig ett dopp från. Runt sjön finns också kulturlämningar samt rastplatser med vindskydd och eldstäder. KOTTLASJÖN, LIDINGÖ, STOCKHOLM Efter en liten promenad på en lummig skogsväg kommer du fram till Lidingös största insjö, Kottlasjön. Här finns klippor att bre ut sin handduk på, en trappa som går ned till vattnet och härlig utsikt över sjöns gröna omgivningar. Grillplatser, bänkar med bord och soptunnor. Väl värt en dagsutflykt om du befinner dig i storstaden. BJÖRSJÖN, MÄSTOCKA, HALLAND En barnvänlig och mycket vackert belägen sjö med…

Den gröna vattenkannan ligger nedanför en slänt och är svår för 34-åriga Ann att nå. Hon har dålig balans och ramlar lätt. Men när Ann vill ha kannan är hennes personliga assistent genast redo att hjälpa till. Hunden Sia kilar iväg för att hämta den åt henne och återvänder kvickt med kannan mellan tänderna. – Hon hjälper mig med det mesta, berättar Ann. På morgnarna går hon upp och väcker barnen, hon drar av mig strumporna, som jag har svårt att nå. Hon ger mig de nytvättade plaggen så att jag kan hänga dem på tork. Sia kan även öppna köksluckor och lådor och hämtar min medicin. Ja, hon till och med sköter larmet om jag drabbas av ett epilepsianfall. När jag ligger ner och krampar ligger hon med huvudet…