Allers Nr 45, 2021

Agnetha eller Anni-Frid? var den stora frågan inför veckans mimuppträdande på roliga timmen under mina tidiga skolår. Efter ett tag var killarna inte längre så lättövertalade, och det hände att man fick hoppa in som Björn eller Benny istället. Hela konceptet tappade med ens glans. Vi släppte hoppreps-mikrofonerna och återgick till att visa upp samlade doft-suddgummin och hålla allmänna fredagsdiscon. Jag trodde knappt det var sant när jag i första numret av Allers i år såg att supergruppen skulle komma med nya låtar. Men nu är de här och känns alldeles nya och redan invanda på samma gång. Toner som gör en lugn och glad, som en smekning från förr. Är du ett inbitet Abba-fan har du ett kul quiz att lösa på sidan 36. Apropå kunskap, du fortsätter väl…

Fotografen Sven Gillsäter skulle ha fyllt 100 år i år. Nu har hans barn, Pia och Björn Gillsäter, skrivit boken Med kamera om halsen – Sven Gillsäter, naturfotograf och världsresenär på 1900-talet (Votum Förlag) Vilka var de viktigaste skälen till att ni ville uppmärksamma Svens liv och gärningar med en bok? Björn: Vi tyckte att pappa Sven inte fick någon riktig avslutning på sitt liv. Han försvann gradvis in i Alzheimerdimman. Vi kände att det fanns många historier om hans liv kvar att berätta, och att en bok skulle både kunna väcka minnen, tankar och till och med inspirera yngre generationer. Vi ser idag en ungdom som är oerhört natur-och miljömedveten, och de kan nog tycka att det är spännande att läsa om ursprunget till miljörörelsen. Och så fanns det…

SVENS VARMA OCH KALLA LUSTGÅRD Sven upplevde Galápagos som ett paradis, som en Edens lustgård – och han ville skydda den mot allt ont. Det fanns ont på öarna – genom århundradena hade obetänk-samma seglare och skutor lämnat efter sig råttor, getter, åsnor, kattor, hundar. Råttorna och tamdjuren förvildades och hotade både florans och faunans ömtåliga balans på öarna. Sedan fanns det underliga mänskliga varelser också. Sven höll sig till de viltvårdande varelserna och till fåglarna, sjölejonen, ödlorna, sköldpad-dorna, humrarna och naturen. Han njöt av att vistas bland fåglar och djur som inte var rädda för människor – eftersom de inte hade förstått att de kunde behöva vara det. I dagboken från 1967 beskriver han morgonens delade frukost: När solen gick opp var vårt läger invaderat av hungriga Darwin-finkar o…

Under hösten kan TV4-tittarna se dig som en av programledarna i Efter fem, och i somras hade du din egen talkshow Tilde. Drömgäst alla kategorier? – Varenda en som gästar är en drömgäst så klart! Om jag ska välja en person som inte har gästat men som hade varit kul och intressant att få prata med så svarar jag jungfru Maria. Jag har så många frågor, om jungfrufödsel, helgonförklaring och att vara flykting. Du har mött många olika personer som programledare genom åren. Berätta om det starkaste mötet? – Ett möte som så småningom blev helt livsförändrande för mig på ett personligt plan, fast jag inte visste det där och då, var när jag träffade min man för allra första gången. Det var nämligen i ett direktsänt ungdomsprogram på TV4,…

Hon var småbarnsmamma och höggravid med barn nummer två. Niina Millqvist, 39, hade nyligen gift sig. Hon var ung och hade många framtidsplaner. Hon och barnens pappa hade köpt ett hus hemma i Jönköping och Niina planerade att utbilda sig. Hon hade hela livet framför sig. – Hur skulle livet sett ut om olyckan inte hänt? Det är klart att jag funderat på det många gånger. Men jag brukar slå ifrån mig de tankarna, de hjälper mig inte framåt, säger Niina. Hennes förstfödde var 16 månader och det var ett par månader kvar tills han skulle bli storebror. Livet var hektiskt, Niina var lycklig men trött. En morgon var hon så trött att hon nästan försov sig från sonens dagislämning. – Jag skyndade mig att ge min son mat, klädde…

Solen skiner från en klar himmel. Några hästar betar i hagen nedanför den avstyckade gården och det är en lantlig idyll. Ellinor Liljefors, 29, och dottern Rosalie, 7, springer runt och leker medan mormor Anne dukar fram kaffe, saft och bullar. – Om det inte hade varit för mamma hade jag inte levt i dag. Hon räddade mitt liv i absolut sista stund, säger Ellinor. Vi är hemma hos Anne Kvisla, 71, på hennes gård någon mil norr om Torsby i Värmland. Vi är på besök för att Ellinor ska få dela ut Allers guldhjärta till sin mamma som tack för att hon räddade hennes liv. Det har gått mer än ett år sedan den dramatiska natten och Ellinor har tack vare sin mammas snabba insats med hjärt-lungräddning inga sviter…