Allers Nr 08, 2022

Första gången jag såg en tropisk orkidé var i kiosken på Helsingborgs lasarett någon gång på 1970-talet. Stjälken var nedstucken i något som liknade ett provrör och hela blomman skyddad i en slags plastkupol. Den liknade inget annat jag sett. Vad var detta – och vem vill ha en blomma i ett akvarium? Man kände ingen doft och själva blomman såg ut att vara konstgjord. Sedan dök de upp i deckare på tv då och då. Män på engelska landsbygden samlade på udda sorter – ruskigt nog värda att mörda för. Orkidéerna har tack och lov hittat ut ur plastfängelset och står nu skira på var mans fönsterbräda. Så mycket bättre de gör sig där! Drottninglika, säger många. Majestätiska, eleganta, många gånger brokigt klädda, tittar de ut på snöblasket utanför.…

I sabella är MIN mamma! Så säger Veljko som pekar på sitt bröst och spricker upp i ett leende. Han har bara varit i Sverige i några veckor och tränar redan flitigt på sitt nya språk. Men mest pratar han serbokroatiska tillsammans med pappa Memo Hubana, 61. – Fördelen med att vi adopterade från Serbien är att Memo kommer från Bosnien och pratar samma språk som Veljko. Det är en trygghet, även om jag kan känna mig lite utanför då deras band blir starkare nu i början, säger Isabella Röger Hubana, 44. Veljko är Memos första barn, även om han också i många år varit som en pappa till Isabellas dotter Emilia som hon har sedan tidigare. “Jag bestämde mig för att aldrig mer bli kär, men det höll inte”…

Janne Schaffer har delat scen med Stan Getz, kompat Ab-ba, tackat nej till James Last och blivit kapad av en turk. Och då glömde jag nämna att han både varit med om, skakat på huvudet åt och lämnat kårhuset under ockupationen i Stockholm revolutionsåret 1968. – När Anders Carlberg sa att ljudanläggningen var ett kapita-listiskt vapen insåg jag att det hade spårat ur, säger Janne Schaffer, 76, när vi träffas i Landskrona. Dagen innan har han spelat i kyrkan mittemot hotellet. Enligt bilderna i den egna mobilen var det fullt. Stående ovationer på slutet. Inte illa för en yngling som började med en gitarr han gjort i slöjden. – Det är rätt otroligt när man tänker tillbaka, som det har blivit. Av historierna att döma och människorna han träffat är…

Lene Søe Rasmussen har placerat ett staffli framför sin husvagn som vetter mot en mark där det betar massor med får. Här sitter hon och målar och när hon är klar går hon och plöjer igenom bostadsannonserna på nätet. Kanske är det i dag som hon hittar det perfekta stället att bo, måla, njuta av naturen och ha sin häst. Men hon har inte bråttom och det tillfälliga hus-vagnslivet har hon valt helt själv. I maj 2021 sålde 52-åriga Lene sin del i det gårdskollektiv som varit hennes hem i tio år och gjorde sig samtidigt av med de flesta av sina ägodelar. I stället köpte hon en husvagn av märket Polar från 1995 som hon fick lov att ställa längst bort i en väninnas trädgård. “Det kändes som jag…

Under hela sitt 76-åriga liv har Hanne Buchardt regelbundet besökt frilufts-museet i danska Lyngby för att strosa runt bland alla gamla gårdar, hus och trädgårdar. Redan som barn älskade hon att besöka stället tillsammans med sin mor och hon drömde om att en dag jobba där. Samtidigt var hon helt övertygad om att det inte var möjligt. – Jag trodde att man behövde ha studerat historia och när jag var ung var det inte aktuellt att börja plugga på universitet, minns hon. I stället började hon som lärling i en livsmedelsbutik och när hon var runt 35 sökte hon till en socionomutbildning och kom in. Hon var ensamstående med två små flickor, men klarade av att ta examen och fick jobb som socialsekreterare. – Jag tyckte om mitt jobb. På…

Annika Krogh Colombo har rest till Spanien två gånger i sitt liv för att få nytt perspektiv på tillvaron. Båda gångerna har hon kommit hem både gladare och mer insiktsfull och hon säger att det är tveklöst är det bästa hon gjort för sig själv. Hon var 26 år när hon första gången hon valde att vända upp och ned på en vardag hon inte var nöjd med. – Jag var gift och hade både jobb och hus, men det kändes som jag höll på att kvävas. Mitt liv hade varit utstakat fram till dess, allt kändes förutbestämt. Jag hade haft högsta betyg i skolan och alltid gjort det som ansågs vara rätt, säger Annika som idag är 49 år. En decemberdag sa hon till sin dåvarande man att hon…