Allers Nr 30, 2022

Om jag skriver furstinna, pärla, gudagåva, torn, universell och helgon, vad tänker du på då? Veckans namnsdagsbarn föstås! Grattis Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina och tack för allt vad era namn står för – ni lever säkert upp till det då och då. Varifrån seden att bjuda på tårta under fruntimmersveckan kommer ifrån vet jag inte men det spelar ingen roll. Grädde och bär behöver aldrig ifrågasättas. Apropå bär måste du läsa på sidorna 18–21 där vår trädgårdsredaktör Anette presenterar flera nya sorter. Medge att taggfria björnbär eller en korsning mellan krusbär och svart vinbär låter lockande! Naturen bjuder på under, också när vi inte hjälper den på traven. Är du reslysten kanske reportaget om vattenfall jorden runt på sidorna 10–12 kan locka? Att bara titta på bilderna…

Lotta och Gunnar Thörn från Gävle, arbetade båda inom skolan och kände att de ville hoppa av ekorrhjulet för att göra något helt annat. När Gunnar tog tidig pension bestämde de sig för att uppfylla den gamla drömmen om ett eget pensionat utomlands. Lotta, 60, och Gunnar, 68, träffades på 1980-talet på en skidort i Alperna. De blev snabbt ett par och flyttade ihop i Stockholm. Båda älskade att resa, de hade jobbat extra inom restaurangbranschen och började drömma om att ha ett eget pensionat någonstans i solen. – Vi var i kontakt med en mäklare i Italien, men då var inte Sverige med i EU och allt var komplicerat, så vi la drömmen på hyllan, berättar Gunnar. Sedan började ekorrhjulet snurra för det unga paret, med barn, hus, heltidsjobb…

När Maria och Kjell Hansby från Göteborg gick i pension var tanken att bara ta det lugnt någonstans i solen. Idag har de fullt upp med en nätbutik där de säljer vin och olivoljor. Maria, 68, och Kjell, 69, började planera utlandsflytten några år innan pensionen. – Vi ville absolut bo någonstans där det är varmt stora delar av året. Jag är en vädermänniska som aldrig tyckt om snö, kyla och mörker, det har påverkat mig hela mitt liv. Här nere skippar jag vintern, det passar mig perfekt, säger Maria när hon bjuder på ett av parets favoritviner. De berättar nästan i mun på varandra om var vinet kommer ifrån, hur vinodlaren jobbar ekologiskt och om regionens kvalitetsviner. Det var just detta gemensamma intresse som blev början på ett nytt…

Musiken har alltid funnits med Peter Jöback, 51. Som barn gick han på Adolf Fredriks musikskola och redan som tioåring spelade han i musikaler och teaterföreställningar. Sedermera utbildade han sig vid Kungliga musikhögskolans solistlinje. Det stora genombrottet kom 1995 då han spelade Robert i den omåttligt hyllade musikalen Kristina från Duvemåla. Sedan dess har Peter Jöback varit ständigt aktuell på ett eller annat sätt – han har spelat huvudrollen i The phantom of the opera i London och New York, deltagit i Melodifestivalen, gett ut flera album – Jag kommer hem igen till jul är den mest sålda julskivan i Sverige genom tiderna – och uppträtt på prinsessbröllop. För att bara nämna några saker. Hösten 2021 var Peter Jöback en av deltagarna i TV4-succén Så mycket bättre och gjorde där…

Omgivningarna är som ett levande vykort. Så långt ögat når forsar enorma mängder vatten ner i vita malströmmar och de många vattenfallen flankeras vackert av frodig, grön regnskog. Vi befinner oss på gränsen mellan Brasilien och Argentina vid Iguazúfallen som av många anses vara världens vackraste och mest naturskönt belägna vattenfall. Egentligen är det fel att kalla det för ett vattenfall då det är flera vattenfall på rad i en 2,7 kilometer lång hästskoformad sträckning. Under torrperioden når man upp till 275 separata vattenfall, medan de stora vattenmängderna under regnperioden gör att flera av fallen flyter samman till färre men större. Det högsta vattenfallet har en fallhöjd på 72 meter. Öronbedövande dån Det är dock inte så mycket höjden som den sagolika skönheten som imponerar stort vid Iguazúfallen. Vattenfallen kan…

På kaféet, på den myllrande affärsgatan i Barcelona, i trappuppgången – Ann-Helén såg sin förövare överallt och visste att han var ute efter henne. Han hade kommit för att plåga ihjäl henne. – Jag sprang och sprang och sprang längs gatorna i staden. Jag kunde inte duscha, inte äta, ingenting. Jag bara måste springa ifrån min ångest. Under en hel dag försökte jag springa ifrån mina demoner. Det måste ha sett heltokigt ut, men för mig var det som en skräckfilm och i mitt huvud fanns det till slut bara en lösning, jag måste ta mitt eget liv, innan han kom ikapp mig. Det var något med hennes vänlighet och omsorg som fick mig att stanna upp och tänka om Ann-Helén Andersson, 42, skrattar åt minnet, även om det i…