När Jennie skulle natta sin lilla dotter hördes musik från Brynas rum. Allt var som vanligt, tills Jennie öppnade dörren.
– Där var Bryna, helt livlös! Hon var fortfarande varm och jag lyfte ner henne på golvet och påbörjade hjärt-lungräddning. Jag ropade på mina tonårsbarn, bad dem ringa 112 och lägga telefonen på golvet bredvid mig och sedan fortsatte jag med kompressionerna och konstgjord andning. Jag tänkte inte, kände inte – jag bara gjorde.
30 bröstkompressioner, två inblåsningar, 30 bröstkompressioner, två inblåsningar … rörelserna som Jennie lärt sig en gång för längesedan kom från ryggmärgen.
Aldrig hade hon trott att hon en dag skulle kämpa för att väcka liv i sin egen dotter. Det kändes som en evighet innan ambulanspersonalen kom och tog över livräddningen. Men Brynas liv gick inte…